Thailändska kungar och svenska marinen

Fd kollegan och vännen Övlt Stellan Bojerud har sänt en ny artikel som jag får presentera här.

 

Sveriges relationer med Thailand (fram till 1939 Siam) går långt tillbaka i tiden. Nyligen firades 50-årsminnet av att thailändska kadetter utbildades vid Sjökrigsskolan i Näsbypark, där de bl a besöktes av kung Bhumibol (Rama IX) och drottning Sirikit. Fyra av de thailändska kadetterna blev med tiden amiraler i den thailändska flottan. De ömsesidiga kontakterna länderna emellan har emellertid sina rötter ännu längre tillbaka än så.

 

Min vän den gamle övermaskinisten berättade på tal om Thailand häromdagen en rörande historia. En svensk sjöman hade gått i land i Bangkok, där han strövade omkring. Han kom till en kanal, där han blev vittne till hur en liten flicka föll ned i vattnet och höll på att drunkna. Åskådarna förfasade sig, men ingen försökte hjälpa henne. Det sjömannen inte visste var att hon var dotter till kung Chulalongkorn och en prinsessa fick inte vanliga människor beröra. Okunnig om detta kastade han sig i kanalen och räddade flickan. Kung Chulalongkorn blev så tacksam att han reste till sjömannens hemort Ragunda och där lät uppföra en paviljong till minne av händelsen.

 

Det var ju en söt historia, som kunnat vara sann om det inte förhöll sig så att paviljongen i Ragunda började byggas 1997 för att hugfästa hundraårsminnet av kung Chulalongkorns besök i Sverige. Det verkliga skälet för kungens besök var att han ville se den stora konst- och industriutställning som med anledning av att kung Oscar II firade 25-årsjubileum som regent anordnades i Stockholm maj – oktober 1897. På utställningen hade svenska flottan en paviljong och pansarbåten HMS Oden visades liksom torpedkryssaren HMS Örnen och nyligen moderniserade kanonbåten HMS Urd upp för allmänheten.

 

Kung Chulalongkorn (Rama V, 1853-1910) reste till Europa med sitt statsfartyg  HTMS Maha Chakri, men då detta råkade ut för haveri i S:t Petersburg, lånade tsar Nicolaus II ut sin lustjakt, med vilken den siamesiske kungen anlände till Stockholm, där han mottogs av Oscar II, vilken emellertid i egenskap av unionskung skulle åka till Norge för att deltaga i firandet av Trondheim 900 år.

 

Sedan Oscar II återkommit från Norge tog han med sig kung Chulalongkorn på en resa till Norrland om bord i legendariska HMS Drott, eftersom den siamesiske kungen ville se svensk träindustri. Trä var nämligen vid denna tid Siams viktigaste exportvara och den tekniskt intresserade kungen ville ta vara på alla erfarenheter, som var av värde för utvecklingen i hans land. Den siamesiske kungen och hans tre söner, som följde med på färden, talade flytande engelska, så det behövdes inga tolkar.

 

De kungliga landsteg i Sollefteå den 18 juli 1897 och tog in på Hotell Appelberg. Påföljande dag reste de med tåg till Bispgården, där de åt lunch, varefter de färdades med båt på Indalsälven ner till Sundsvall. De navigatoriska förhållandena krävde tre byten av båt och sista etappen färdades kungligheterna med passagerarångaren Turisten, som sedermera under andra världskriget kom att tjänstgöra inom Norrlands kustartilleriförsvar i Härnösand.

 

Som tack för besöket skänkte kung Chulalongkorn en elefant, som placerades på Skansen. Oscar II frågade då generalen Sven Lagerberg alias ”Sven i helvete” om vad som var lämpligt som svarsgåva. Det fick inte vara för futtigt, men inte heller för värdefullt. Generalen svarade: ”Ge honom Norge”.

 

Kung Chulalongkorn fick i sitt hemland tillnamnet den Store och åtnjuter ännu stor tillgivenhet i Thailand. Han var son till kung Mongkut, som kommit att bli en del av teater- och filmhistorien. Det började 1944 med en bok av Margaret Landon, Anna and the King of Siam, vilken i sin tur baserade sig på en berättelse av Anna Leonowens (1831-1915) och som varit guvernant för kung Chulalongkorn från 1859 till 1867. När kung Chulalangkorn var på väg till Sverige 1897 reste Anna från Canada, där hon bosatt sig efter tiden i Siam, till London, där hon träffade honom trettio år efter det de senast setts i Bangkok.

 

Baserat på Margaret Landons bok kom 1946 filmen Anna and the King of Siam med Rex Harrison i rollen som kung Mongkut och Irene Dunne som Anna. Filmen inspirerade Richard Rodgers och Oscar Hammerstein till att skriva en musical, som hette The King and I och hade premiär på Broadway 29 mars 1951 med den då okände Yul Brynner som kungen och Gertrude Laurence som Anna. Detta blev genombrottet för Yul Brynner och 1956 spelade han rollen i filmen The King and I mot Deborah Kerr.

 

1972 spelade Yul Brynner rollen mot Samantha Egger i TV-serien Anna and the King. Härefter spelade han åter rollen på teater i två perioder 1977 och 1985. Slutligen kom 1999 ännu en film, Anna and the King, med Chow Yun-Fat och Jodie Foster i huvudrollerna.

 

Eftersom de dramatiserade historierna med rätta anses ge en felaktig bild av kung Mongkut, vilken framställs som en illitterat barbar, men som i verkligheten var både intelligent och välutbildad samt vinnlade sig om att modernisera Siam, har de alltsedan de publicerades i olika former varit förbjudna i Thailand.

 

Den äldsta filmen om kung Chulalongkorn gjordes redan 1897 då han besökte Stockholmsutställningen samt som nämnts även Härnösand, dit det med tiden blir dags att återvända.

 

1932 genomförde överstelöjtnanten Plaek Phibunsongkhram, vanlige kallad Phibun, en oblodig statskupp i Siam och avancerade snabbt till fältmarskalk. 1938 blev han premiärminister, men i realiteten militärdiktator. Som sådan lät han landet 1939 byta namn till Thailand. Phibun var premiärminister fram till 1944, men måste till följd av samarbete med japanerna under andra världskriget ta ”time out” från politiken. Han återkom sedan som premiärminister 1948-1957.

 

Under Phibun moderniserades Thailands försvar, varvid stora mängder krigsmateriel bl a köptes från Bofors. 1938 beställdes sex kompletta dubbeltorn med 15 cm artilleri samt sex 20,3 cm och nio 15 cm kustartilleripjäser, vilka skulle levereras 1942. Dubbeltornen var avsedda för två lätta kryssare, som samtidigt beställdes i Italien och som skulle byggas vid Cantieri Riuniti dell´ Adriatico (CRDA) i Trieste.

 

Kriget kom emellan och kryssarna beslagtogs av italienska staten. Svenska staten beslagtog de nio15 cm kustkanonerna, som borrades upp till 15,2 cm kaliber och användes 1941-42 för två kustartilleribatterier, nämligen Tjurkö i Blekinge skärgård (pjäs nr 9-12) och Björkö i Göteborgs skärgård (pjäs nr 5-8 jämte som reserv nr 13). Pjäserna nr 1-4 i denna serie var 1938 beställda av Nederländska Ostindien och sattes 1940 upp i batteri Roten i Ålandshav. Pjäserna benämndes inom kustartilleriet M/40 B, men Bofors ursprungliga beteckning var M/38 H, där H något oegentligt står för Holland, fastän de var beställda regeringen i Nederländska Ostindien, som självständigt upphandlade krigsmateriel, och inte av Nederländska staten.

 

De i Italien beställda kryssarna skulle ha namn efter siamesiska kungar, nämligen HTMS Naresuan efter kung Naresuan den Store (1590-1605) och HTMS Taksin efter kung Taksin den Store (1769-1782). De var på 5500 ton standard och skulle bestyckas med bl a vardera tre 15 cm dubbeltorn. Nareusan stapellades 26 augusti 1939 och sjösattes 6 augusti 1941 såsom Vesuvio. Taksin stapellades 23 september 1939 och sjösattes 28 maj 1942 som Etna.

 

Till följd av brist på material och arbetskraft gick arbetet med att färdigställa kryssarna långsamt. Istället för Bofors 15 cm artilleri erhöll de italienska 13,5 cm kanoner. De ännu inte färdigställda fartygen togs av tyskarna den 10 september 1943. Tyskarna lät fortsätta byggandet, men när de tvingades retirera från Italien, lät de sänka dem utanför Trieste. Fartygen bärgades och höggs upp 1949.

 

Kvar i Bofors låg kryssarnas ursprungliga artilleri, vars eldrör graverats med drakslingor och siamesiska texter. Under kriget hade Bofors fullt upp med att producera vapen för svenska försvaret och det fanns ingen tid över för att syssla med de halvfärdiga siamesiska kryssartornen. Bofors kapacitet var ända fram till 1948 upptagen med att leverera den materiel som under beredskapsåren beställts av svenska försvaret och därefter även en del exportmateriel, som ”frusit inne” under krigsåren.

 

Så småningom kom dock turen till de siamesiska kryssarpjäserna och Bofors lyckades avyttra dessa till kustartilleriet. Det blev två batterier om vardera tre 15,2 cm torndubbelpjäser M/51, nämligen Bungenäs på Gotland och Hemsö utanför Härnösand, där ju kung Chulalongkorn landstigit 1897.

 

Så kom det sig att artilleripjäser, som skulle ha burit thailändska kungars namn, kom att delta i värnandet av Sverige under det ”kalla krigets” period.